VM 1994 fick den amerikanske målvakten Tony Meola stor uppmärksamhet. Främst kanske för sitt utseende. Han kallades ”världens vackraste målvakt”.Nedan guidar jag er genom hans karriär. Vi börjar i karibien. 

Den 4e juni 1989. Slutsignalen ljuder och USA har slagit Trinidad på bortaplan i Port of Spain. Det är Tony Meolas 3:e landslagsmatch och tredje nolla. Det här är dock första gången nollan verkligen betyder något – Avancemang till VM samt internationellt genombrott efter en stormatch. Meola själv menar att det här var karriärens skönaste ögonblick när han över 20 år senare summerar sina minnen.

Tony Meola föddes i Belleville NJ 1969. Hans far Vincent som driver en frisersalong kom till USA under 50-talet. I Italien hade han spelat fotboll i andradivisionen och i italienartäta New Jersey fanns ett stort intresse för sporten. Grabbarna på Kearny High där Meola gick i skolan ville inget hellre än att spela fotboll och få uppleva ett VM. Meola blev målvakt som sexåring, anledningen var, enligt snacket i New Jersey, att han då var för fet för att hänga med ute på plan. Kanske lades redan här en grund för hans spelstil. Meolas styrka ligger inte i det spektakulära utan i det motsatta. Ravelliesquet beskriver han själv sitt spel

”What I like to do is destroy situations while they are still developing,” he says. ”The odds are, if you let a good forward take a shot the way he wants to, he’ll score.”

Efter matchen mot Trinidad hade 20årige Meola ögonen på sig. Flera europeiska klubbar visade intresse och unge Tony, eller ”Meatball” som han kallades av lagkompisarna på college, hade mycket att överväga tillsammans med sin pytonorm Monty i sitt studentrum på University of Viriginia.

I januari 1990 erbjuder Sheffield Wednesday Meola och hans barndomskompis John Harkes, också från New Jersey, provspel. Båda erbjuds även kontrakt men de båda amerikanerna tackar nej o tecknar istället 1åriga kontrakt med amerikanska fotbollsförbundet där de förbinder sig att träna på heltid med landslaget inför VM i Italien den kommande sommaren.

Meola spelar varje minut för USA under VM i Italien och drömmer om ett kontrakt med en italiensk klubb efter turneringen. Det blir totalt 3 gruppspelsmatcher, höjdpunkten för italienättade Meola var mötet med Italien i Rom. Meola höll nollan fram till den 78:e minuten då en viss Scillacci nätade och Italien vann med 1-0. I övrigt förlorade USA med 1-2 mot Österrike och katastrofala 1-5 mot Tjeckoslovakien. Meola lastades dock aldrig för förlusterna och han kom att vara USAs givne etta mellan stolparna under 4 år, även över hemma VM i USA 94.

Erbjudanden från Italienska klubbar uteblev, istället gick flyttlasset efter VM-90 till Brighton i England för ett 3 månader långt lån. Totalt 11 matcher där endast 2 matcher var tävlingsmatcher hanns med. Nytt lån i september, Watford den här gången. Meola fick aldrig riktigt chansen och var i januari tvungen att flytta tillbaka till USA. Bristen på speltid gjorde att han inte fick arbetstillstånd.

Fotbollen i USA var komplicerad, ingen nationell liga fanns vid den här tidpunkten. Major League Soccer startas först 1996. Meola hade alternativ i europeiska ligor men han hade en annan målsättning. Han ville sprida sporten i USA. I en intervju säger han följande.

Who is a player you most admired?

John Harkes and Tab Ramos. I had the great opportunity of growing up with them and playing with them, knowing I came from the same place. We were constantly looking for a place to play a soccer game. I admire them for sacrificing what would’ve been more lucrative careers in both of their cases overseas — in Tab’s case, at that time, in Mexico — to come here and help this game grow.

I think people have quickly forgotten the Eric Wynaldas, the Marcelo Balboas, the Joe-Max Moores, the Paul Caligiuris of the world and Alexi Lalas — who were playing overseas and came here to play for a lot less money and at that time a less-known league just because they wanted the sport to grow.

Was that a tough choice for you to play in MLS at that time?

Åren 1991-1994 spelar Meola för mindre klubbar som Fort Lauderdale Strikers och med USAs landslag och han blir ett alltmer känt ansikte i USA. Främst för sitt utseende, han anses vara oerhört vacker och kallas ”världens vackraste målvakt”.

1993 släpper Nintendo spelet ”Tony Meolas Sidekick Soccer” till den nya satsningen Super Nintendo. Följ länken och se ett smakprov.

http://www.youtube.com/watch?v=MUe8vvi8h6A

Sommaren 1994 kom VM på hemmaplan. Meola var ohotad som förstamålvakt i landslaget. Hans fina spel och hans hästsvans ökade på kändisskapet vilket gjorde att han fick nya erbjudanden. Även från oväntade håll. Efter förlusten mot Brasilien i den andra omgången kontaktade Meola sin landslagstränare Bora Milutinovic. Han berättade att han fått plats i NFL-laget NY Jets som kicker. Meola ville göra karriär i två sporter samtidigt. Milutinovic svarade med att aldrig ta ut honom i landslaget igen. Platsen som kicker hos Jets blev aldrig av, Meola missade platsen i den sista uttagningsomgången.

Återigen satt Meola i en märklig sits i sin kamp att sprida fotbollen i USA. Vilken väg skulle han ta den här gången? Valet föll på Boston Blizzard och inomhusfotboll. Han skrev kontrakt för inomhussäsongen 94-95 och var deras förstemålvakt.

I januari tar dock Meolas karriär en ny oväntad vändning. Han blir erbjuden en roll i broadwaypjäsen -Tony and Tina’s Wedding-  Han lämnar Blizzard i februari 95 för att inta Broadway. Samtidigt skriver han på för Long Island Rough Riders. Den rastlöse Meola verkar äntligen kunna kombinera två karriärer.

I februari 1996 spenderar Meola 3 veckor med provspel hos Parma i Italien och är nära en dröm, kontrakt med en italiensk klubb. En större dröm tar dock över. Major League Soccer ska startas och Meola kontrakteras av New York Metro Stars. Här blir han kvar i 3 säsonger och gör mycket bra ifrån sig. Säsongen 96 sätter han rekord med att hålla nollan 9 ggr. Meola blir småsur över att inte bli utnämnd till ligans målvakt. Mark Dodd får utmärkelsen istället.

1999 tradas Meola till Kansas City Wizards och blir lagkamrat med bland andra Alexi Lalas. Även om första säsongen i nya klubben fylls av skador och Meola spelar sporadiskt blir han återkallad till landslaget efter 5 års frånvaro. Han är tredjeval bakom Casey Keller och Brad Friedel. Säsongen 2000 spelar Meola strålande, leder Kansas till ligatiteln och får en storslam i personliga utmärkelser. League MVP, Goalkeeper of the year och MLS CUP MVP. Dessutom slår han record med att hålla 16 nollor under säsongen. Meola blev kvar hos Wizzards till 2005 då skador gjorde att han tappade sin plats i laget. Han återvände till NY Metro Stars för att spela två säsonger innan klubben blev Red Bull New York.

2006 blev han utsedd till målvakt Major League Soccers All Time All Star Team. Laget innehåller flera sköna snubbar, se bara!

Goalkeeper

• Tony Meola: MetroStars/New York (1996-98, 2005-2006), Kansas City (1999-2004)

[edit] Defenders

• Jeff Agoos: DC United (1996-2000), San Jose (2001-04), MetroStars (2005)
• Marcelo Balboa: Colorado (1996-2001), MetroStars (2002)
• Eddie Pope: DC United (1996-2002), MetroStars (2003-04), Salt Lake (2005-2007)

[edit] Midfielders

• Landon Donovan: San Jose (2001-04), Los Angeles (2005-)
• Marco Etcheverry: DC United (1996-2003)
• Piotr Nowak: Chicago (1998-2002)
• Preki: Kansas City (1996-2000, 2002-05), Miami (2001)
• Carlos Valderrama: Tampa Bay (1996-97, 2000-01), Miami (1998-99), Colorado (2001-02)

[edit] Forwards

• Brian McBride: Columbus Crew (1996-2003), Chicago Fire (2008-)
• Jaime Moreno: DC United (1996-2002, 2004-), MetroStars (2003)

I landslaget var han dock fortsatt tredjeval och satt på bänken hela VM 2002. Trots detta slutade han aldrig ställa upp för landslaget. 2006 belönades han med sin 100:e landskamp.

Meola är en intressant snubbe med en ovanlig karriär. Jag tycker att han har lyckats med sitt mål, att sprida intresset för fotboll i USA. OK, han kanske inte kan få cred för hela biten om man ser till var MLS är idag. Därenot hjälpte hans slit och udda vägar sporten när den behövde uppmärksamhet innan MLS grundades.Världens vackraste? Njae, det är svårt att säga med så många tunga namn som slåss om tronen. Däremot är han helt klart en av de mest rastlösa.

Från 2007 började Meola spela inomhusfotboll igen. Den här gången med New Jersey Ironmen. Och Meola vore väl inte Meola om han inte hade något annat vid sidan av. Han driver även sin egen lånfirma. Som stort fan av the Sopranos kan jag inte annat än låta hjärnan löpa amok över detta faktum…

Fakta Tony Meola

Full name	Antonio Michael Meola
Date of birth	February 21, 1969 (1969-02-21) (age 39)
Place of birth	Belleville, NJ, United States
Height	6 ft 1 in (1.85 m)
Playing position	Goalkeeper
Youth clubs
1988-89	Virginia
Senior clubs1
Years	Club	App (Gls)*
1990 1990 1991 1994-95 1995 1996-98 1999-2004 2005-06 2007-	→ Brighton & Hove Albion (loan) → Watford (loan) → Fort Lauderdale Strikers (loan) Buffalo Blizzard (indoor) Long Island Rough Riders MetroStars Kansas City Wizards MetroStars/Red Bull New York New Jersey Ironmen (indoor)	002 000 007 012 090 125 035 04
National team2
1988-2006	United States	100

Jorge Campos, eller Jorge Campos Navarrete som hans fullständiga namn är, har hunnit bli 41 år nu. Själv minns jag framförallt två saker från denna målvaktsidol. För det första spelades han ibland som forward. Och för det andra så hade den fullaste tröjan i hela VM-turneringen i USA 1994. Jag har alltid trott att han är typ 1.65 lång men han sträcker sig i själva verket en hel decimeter till. Det kunde man i och för sig inte tro när man ser hans agerande på Hristo Stoichkovs strut från nämnda VM-turnering…

Jorge har fått smeknamnen “El Brody” och “Chiqui-Campos”. Han är en av de mest kända fotbollsspelarna i Mexicos historia och spelade hela 130 landskamper. Trots att man kan tro att han som forward hängde några kassar i landslaget har han faktiskt gått mållös från alla landskamper han spelat. Jorge var förstemålvakt både i VM 94 och 98.

El Brody är känd för sitt oortodoxa spel som innebar att han ofta befann sig utanför straffområdet. Den begränsade längden kompenserade Jorge nämligen med en väl utvecklad speluppfattning och akrobatiska räddningar.

Hur är det då med hans forwardsegenskaper? Jo, han kunde faktiskt starta vissa matcher som målvakt för att sedan byta position till forward under matchen. Rätt gött att som forward vända sig om och se att man ska bli utbytt mot andramålisen… Under sin första säsong (Pumas) gjorde dock Campos hela 14 mål och var en utmanare till att vinna den mexikanska skytteligan. Under denna säsong spelade han dock forward. Han gjorde faktiskt hela 35 mål på sina 199 matcher i Pumas (ett snitt på hela 0,2(!), d.v.s. ett mål var femte match). Under sin andra säsong blev Jorge förstemålvakt. Laget vann då ligan. Kul att notera om läser ovanstående är att han gjorde 21 mål under den tid då han var förstemålvakt… Eftersom Jorge också kunde användas som forward fick han, som en gimmick, nummer 9 i flera klubbar han spelat i. Det roliga var dock att han ofta blev petad som förstemålvakt och istället använd som forward när han hade nummer 1 på tröjan medan han ofta lyckades kvalificera sig som förstemålvakt när han tilldelats tröjnummer 9… Sitt snyggast mål gjorde han för Atlante 1997 när han dunkade in en bicycleta. I den matchen startade han för övrigt som målvakt men avslutade som forward…

Mitt andra minne då? Jo, historien blir faktiskt bättre än vad jag trodde. Det var nämligen Chiqui-Campos själv som designade de spräckliga tröjorna!

Kul också att Jorge är född i Acapulco. En riktig mexikansk stekare!

Jorge vann för första andra gången ligan 1997 (med Cruz Azul – laget med ett av de coolaste namnen). Han har också spelat tre säsonger i MLS; Los Angeles Galaxy och Chicago Fire.

Efter att ha pensionerat sig som utespelare blev Jorge assisterande förbundskapten till Ricardo Lavolpe.

El Brody äger snabbmatskedjan ”Sportortas-Campos” som specialiserar sig på tortillas…

http://www.sportortas.com.mx/

//Magnes Borg, som älskar El Brody och allt han står för.

José René Higuita Zapata,
42 år och fortfarande aktiv. Han spelar just nu i den Colobianska klubben Deportivo Pereira.

Higuita är värd en krönika för att han är så mångsidig. Endast 175 cm lång. Mest känd för skorpionräddningar, målvaktsmål, kokain och fängelsebesök så får man faktiskt inte glömma att han oftast var en riktigt bra målvakt . Sedan är han gift med en kvinna vid namn Magnolia. Bara det är ju helt fantastiskt.

Mest känd för dribblingskonster och sitt mycket vågade målvaktsspel
Galet spel säger säkert många. Jag säger underbart underhållande. Det resulterade givetvis i många tveksamma utflykter på planen, men trots detta ansågs Higuita som en de bättre målvakterna i världen under 90-talet. Med bra fotkvaliteter tog han mer eller mindre ensamt ansvar för de sista 40 meterna på egen planhalva. Därmed gjorde han det möjligt för försvaret att pressa högt upp i planen vilket skapade ett fantastiskt anfallsspel i de lag han spelade i. Higuita slog också en del frisparkar och hängde inte alls sällan med upp på hörnor. Hans offensiva kvaliteter resulterade också i hela tre landslagsmål på 68 landskamper.

Absolut coolaste grej som någon målvakt gjort på en fotbollsplan
Higuita väckte enorm uppmärksamhet med sin patenterade målvaktsräddning ”skorpionen”. Det mest kända tillfället då Higuita använde skorpionen är givetvis i vänskapsmatchen mot England på Wembley 1995. Vem som sköt skottet som räddades? Jamie Redknapp.

En blunder man minns
Italien-VM 1990. Under extra-time i 16-delsfinalen mot Kamerun tappar Higuita kontrollen över bollen till den då 38-årige anfallaren Roger Milla, som enkelt kunde peta in bollen i mål. Colombia förlorade matchen och var därmed utslaget ur turneringen. Hade inte Higuita haft rätt kontakter inom den undre världen i Colombia tror jag han hade gått samma öde som Andres Escobar gjorde efter VM 1994.

Vän med Maradona
Han är god vän med Maradona. Rene och Diego gjorde bland annat gemensamma besök hos Medellinkartellens ledare Pablo Escobar i dennes fängelsecell för diskussioner om fotboll.

Kokain och snabb comeback
Spelandes för en Ecuadoriansk klubb, testades han positivt för kokain i Nov 2004. Han slutade då men gjorde sedan comeback redan 2007. Han har sedan i intervjuer berättat att han dömmer om att göra comeback i landslaget för att sedan ta över som Coach. Oklart vad Rene gjore under det korta uppehållet från fotbollen, men klart är att han medverkade i reality-showen ”La isla de los famosos” – ett program som är upplagt som det svenska Robinson.

Fängelsebesök 1993
Under 1993 spelade han inte många matcher. Han satt nämligen i fängelse 7 månader efter involvering i en kidnappning relaterad till knarkkarteller. Han agerade mellanhand för Pablo Escobar och Carlos Molina och ansvarade för att lämna över lösensumman för att få Molinas dotter firsläppt. För detta fick han $64000. Vad sade då Higuita om detta? Jo, ”I’m a footballer, I didn’t know anything about kidnapping laws”
Eftersom han inte kunde träna i fängelset och således tappade form, blev han ej uttagen till VM 1994.

Skorpionklipp:
http://www.worldcupblog.org/world-football/rene-higuita-can-still-do-the-scorpion.html

…temat Newcastle fortsätter:

1. Newcastle United
Fotboll, Premier League

Senaste ligatiteln: 1927.

Kommentar: Har pengarna, publiken och resurserna för att utmana de fyra stora i England. Men likväl misslyckas klubben – år efter år. Däremot spelar Newcastle i en helt egen liga när det gäller misslyckade värvningar och att sparka tränare.

Den här säsongen: Återigen råder det fullständigt kaos i klubben. Kevin Keegan fick sparken, fansen rasade och nu är Newcastle ute till försäljning. Darrig inledning även resultatmässigt.

Prognos: Cirkusen kring klubben lär fortsätta ett tag till och det lär dröja innan det blir någon stabilitet att tala om. En topplacering? Inte en chans.

2. Toronto Maple Leafs
Hockey, NHL.

Senaste ligatiteln: 1967.

Kommentar: Hockeytokiga Toronto är värt något bättre. Maple Leafs – med sina obegränsade resurser – har inte tagit sig till en Stanley Cup-final på 41 år. Det är naturligtvis katastrof för en klubb som kallar sig för Kanadas största.

Den här säsongen: Inför NHL-premiären är Toronto rejält nederlagstippat. Klubben har gjort sig av med flera äldre, välbetalda stjärnor och satsar på att bygga nytt. Ingen tror på Stanley Cup till våren.

Prognos: Det kan vända snabbt i NHL. Philadelphia var uselt för två år sedan, men spelade semifinal förra säsongen. Men Toronto lär få vänta betydligt längre än så på en framgång, även om Mats Sundin skulle återvända.

3. Chicago Cubs
Baseboll, MLB.

Senaste ligatiteln: 1908.

Kommentar: Inget annat lag i USA:s fyra stora proffsligor har väntat längre på en titel än Cubs. Trots det har klubben basebollens kanske mest trogna publik. Det är alltid fullsatt på klassiska Wrigley Field.

Den här säsongen: Går riktigt bra och borde inte ha några problem att säkra segern i sin division av National League.

Prognos: Cubs är klubben som är känd för att lyckas åstadkomma klassiska, tragikomiska misslyckanden. Laget snuddar ibland vid en slutspelssuccé, men Cubsfansen har – liksom resten av världen – insett att det kommer krävas mycket för att den nu 100-åriga förbannelsen ska brytas.

4. Buffalo Bills
Amerikansk fotboll, NFL.

Senaste ligatiteln: -.

Kommentar: Laget som haft chansen så många gånger – men aldrig tagit den. Spelade fyra Superbowls i rad på 90-talet och förlorade samtliga. Nu är det nio år sedan klubben senast var i slutspel.

Den här säsongen: Har just inlett sin säsong och startat med två segrar, mot Seattle och Jacksonville.

Prognos: Svag organisation, interna bråk och New England Patriots som motståndare i sin division. Buffalo Bills framtid ser allt annan än ljus ut. Det lär dröja innan klubben får chansen i en femte Superbowl.

6. New York Knicks
Basket, NBA.

Senaste ligatiteln: 1973.

Kommentar: Värderat till 680 miljoner dollar, mest av alla lag i NBA. Men det är också den enda lista som Knicks toppar. Efter en stark period under 90-talet är nu Knicks ett uttjatat skämt på Manhattan.

Den här säsongen: Det är ett tag kvar till säsongsstart, ligan drar gång först i slutet av oktober. Knicks hoppas dock på en uppryckning med nya coachen Mike D’Antoni.

Prognos: Klubben har äntligen storstädat och visst ser det ljusare ut för Knicks. Det betyder dock inte att det lär bli något slutspel till våren. Så mycket bättre har laget inte blivit.

7. Sevilla
Fotboll, La Liga.

Senaste ligatiteln: 1946.

Kommentar: Två relativt färska Ueafcupsegrar, visst. Men när det gäller ligan så är Sevilla ett hopplöst fall. Klubben har Spaniens fjärde bästa publiksnitt, men fansen har bara fått fira ligaguldet vid ett enda tillfälle.

Den här säsongen: En vinst och en seger i säsongsupptakten och Sevilla är med från start den här säsongen.

Prognos: Har varit och nosat på en ligaframgång, men inte lyckats nå hela vägen fram. Och frågan är om klubben har en realistisk chans att lura både Real Madrid och Barcelona på en ligatitel inom överskådlig framtid.

8. Schalke 04
Fotboll, Bundesliga.

Senaste ligatiteln: 1958.

Kommentar: Klubben tog hem sju ligatitlar mellan 1934 och 1958. Men efter att Bundesliga grundades 1963: noll. Sedan dess har Schalke gjort det till skön konst att förlora ligaguld i sista sekunden.

Den här säsongen: Inte helt oväntat på en delad andraplats. Det är placeringen som Schalke är mest förknippat med.

Prognos: En superarena, fanatisk hemmapublik och sponsorkontrakt värda miljarder. Vad kan gå fel? När det gäller Schalke: precis allt. Det är inte lätt att tvätta bort en så gammal förlorarstämpel som Schalkes.

9. Fiorentina
Fotboll, Serie A.

Senaste ligatiteln: 1969.

Kommentar: I Italien har klubbar som Roma, Lazio och Inter lyckats göra slut på ligaguldstorkan. Inte Fiorentina. En av landets mest klassiska klubbar har nu väntat i 39 år på en förstaplats i serie A.

Den här säsongen: En oavgjord och en förlust var inte alls den inledning som den storsatsande klubben hade hoppats på.

Prognos: Kunde Lazio (99/00) och Roma (året därpå), så kan väl ”Viola”? Visst, det går att slå sig in bland giganterna i serie A. Det är bara för Fiorentinafansen att hoppas på att Inter, Roma, Juventus, Milan och något lag till viker ned sig – samtidigt.

Klubben utan tränare tappar nu också sin ägare. Mike Ashley har tröttnat på klubben han köpte för 1,5 år sedan. Nedan följer hans mycket känslomässiga statement som publicerades igår:

‘This is not fantasy football’: Mike Ashley’s statement in full
guardian.co.uk, Sunday September 14 2008 18:14 BST

I have enjoyed sport since I was a boy. I love football. I have followed England in every tournament since Mexico ‘86. I was there to see Maradona and his hand of God. I know what it means to love football and to love a club. I know how important it is to other people because football is so important to me.

My life has been tied up with sport. It was the passion that I felt for sport that helped me to be successful with my business. That success allowed me to mix my passion and my business.

I bought Newcastle United in May 2007. Newcastle attracted me because everyone in England knows that it has the best fans in football. When the fans are behind the club at St James’ Park, it makes the hairs on the back of your neck stand up. It is magic.

Newcastle’s best asset has been, is and always will be the fans.
But like any business with assets the club has debts. I paid £134million out of my own pocket for the club. I then poured another £110million into the club not to pay off the debt, but just to reduce it.

The club is still in debt. Even worse than that, the club still owes millions of pounds in transfer fees.

I shall be paying out many more millions over the coming year to pay for players bought by the club before I arrived.

But there was a double whammy. Commercial deals such as sponsorships and advertising had been front loaded.

The money had been paid up front and spent. I was left with a club that owed millions and part of whose future had been mortgaged.

Unless I had come into the club then it might not have survived. It could have shared the fate of other clubs who have borrowed too heavily against their future. Before I had spent a penny on wages or buying players Newcastle United had cost me more than a quarter of a billion pounds.

Don’t get me wrong. I did not buy Newcastle to make money. I bought Newcastle because I love football.

Newcastle does not generate the income of a Manchester United or a Real Madrid. I am Mike Ashley, not Mike Ashley a multi-billionaire with unlimited resources. Newcastle United and I can’t do what other clubs can. We can’t afford it.

I knew that the club would cost me money every year after I had bought it. I have backed the club with money.

You can see that from the fact that Newcastle has the fifth highest wage bill in the Premier League.

I was always prepared to bank roll Newcastle up to the tune of £20million per year but no more. That was my bargain.

I would make the club solvent. I would make it a going concern. I would pour up to £20million a year into the club and not expect anything back.
It has to be realised that if I put £100million into the club year-in, year-out, then it would not be too long before I was cleaned out and a debt-ridden Newcastle United would find itself in the position that faced Leeds United.

That is the nightmare for every fan. To love a club that over-extends itself, that tries to spend what it can’t afford.

That will never happen to Newcastle when I am in charge. The truth is that Newcastle could not sustain buying the Shevchenkos, Robinhos or the Berbatovs.

These are recognised European footballers. They have played in the European leagues and everyone knows about them.

They can be brilliant signings. But everybody knows that they are brilliant and so they, and players like them, cost more than £30million to buy before you even take into account agent commissions and the multi-million pound wage deals.

My plan and my strategy for Newcastle is different. It has to be.
Arsenal is the shining example in England of a sustainable business model. It takes time. It can’t be done overnight.

Newcastle has therefore set up an extensive scouting system. We look for young players, for players in foreign leagues who everyone does not know about. We try and stay ahead of the competition. We search high and low looking for value, for potential that we can bring on and for players who will allow Newcastle to compete at the very highest level but who don’t cost the earth.

I am prepared to back large signings for millions of pounds but for a player who is young and has their career in front of them and not for established players at the other end of their careers.

There is no other workable way forward for Newcastle. It is in this regard that Dennis [Wise] and his team have done a first class job in scouting for talent to secure the future of the club.

You only need to look at some of our signings to see that it is working, slowly working.

Look at Jonas Guttierrez and Fabricio Collocini. These are world class players. The plan is showing dividends with the signing of exceptional young talent such as Sebastein Bassong, Danny Guthrie and Xisco.

My investment in the club has extended to time, effort and yet again, money being poured into the Academy.

I want Newcastle to be able to create its own legends of the future to rival those of the past. This is a long-term plan. A long-term plan for the future of the club so that it can flourish.

One person alone can’t manage a Premiership football club and scout the world looking for world class players and stars of the future. It needs a structure and it needs people who are dedicated to that task. It needs all members of the management team to share that vision for it to work.

Also one of the reasons that the club was so in debt when I took over was due to transfer dealings caused by managers moving in and out of the club. Every time there was a change in manager, millions would be spent on new players and millions would be lost as players were sold. It can’t keep on working like that. It is just madness.

I have put Newcastle on a sound financial footing. It is reducing its debt. It is spending within itself. It is recruiting exciting new players and bringing in players for the future.

The fans want this process to happen more quickly and they want huge amounts spent in the transfer market so that the club can compete at the top table of European football now.

I am not stupid and have listened to the fans. I have really loved taking my kids to the games, being next to them and all the fans. But I am now a dad who can’t take his kids to a football game on a Saturday because I am advised that we would be assaulted.

Therefore, I am no longer prepared to subsidise Newcastle United. I am putting the club up for sale.

I hope that the fans get what they want and that the next owner is someone who can lavish the amount of money on the club that the fans want.

This will not be a fire sale. Newcastle is now in a much stronger position than it was in 2007. It is planning for the future and it is sustainable.

I am still a fan of Newcastle United. We, my kids and I, have loved standing on the terraces with the fans, we have loved travelling with the away fans and we have met so many fans whose company we have enjoyed. We have absolutely loved it, but it is not safe any more for us as a family.

I am very conscious of the responsibility that I bear in owning Newcastle United. Tough decisions have to be made in business and I will not shy away from doing what I consider to be in the best interests of the club. This is not fantasy football.

I don’t want anyone to read my words and think that any of this is an attack on Kevin Keegan. It is not.

Kevin and I always got on. Everyone at the club, and I mean everyone, thinks that he has few equals in getting the best out of the players. He is a legend at the club and rightly so.

Clearly there are disagreements between Kevin and the board and we have both put that in the hands of our lawyers.

I hope that all the fans get to read this statement so that they understand what I am about. I would not expect all of the fans to agree with me. But I have set out, clearly, my plan. If I can’t sell the club to someone who will give the fans what they want, then I shall continue to ensure that Newcastle is run on a business and football model that is sustainable.
I care too much about the club merely to abandon it.

I have the interests of Newcastle United at heart. I have listened to you. You want me out. That is what I am now trying to do, but it won’t happen overnight and it may not happen at all if a buyer does not come in.
You don’t need to demonstrate against me again because I have got the message.

Any further action will only have an adverse effect on the team. As fans of Newcastle United you need to spend your energy getting behind, not me, but the players who need your support.

I am determined that Newcastle United is not only here today, but that it is also there tomorrow for your children who stand beside you at St James’ Park.

Mike Ashley.
Sunday 14th September 2008

Kul att Marc Overmars gör comeback efter 4 års uppehåll från fotbollen. Värt att notera är att han endast är 35 år.

Marc återfinns numera i Go Ahead Eagles i Holländska Eerste Divisie, alltså just under högsta ligan. I samma klubb spelar också Paul Bosvelt.

Den knäskada som gjorde att Marc slutade 2004 gör att han inte kommer träna lika mkt som resten av laget…

Chelsea sitter på en trupp om 25 spelare varav tre är på praktik från juniorlaget (di Santo – mf, Taylor – mv och Sinclair – f). Att klubben tror på 19-årige Franco di Santo från Argentina visar sig inte minst i och med att han fått tröjnummer 9. Den tidigare innehavaren av detta nummer utmärkte sig i och för sig inte i någon större utsträckning eftersom han endast lyckades göra fyra mål på under 25 matcher i klubben (att jämföra med de 102 mål på 115 matcher han gjorde i PSV Eindhoven). Vem pratar jag om? Det vet nog alla som läser denna blogg… tillsammans med Andrei Shevchenko en av Chelseas mest misslyckade värvningar. Nej, då gick det bättre för den tidigare nummer 9 – Jimmy Floyd Hasselbaink som lyckades gör 70 mål på 136 matcher. Och allra bäst gick det kanske för den legendariske nian Gianluca Vialli som under sina 83 matcher i Chelsea lyckades skrapa ihop 40 mål. Han lyckades också hinna med att vara spelande manager i klubben som han tog till hela fem titlar (som manager) – Ligacupen, Cupvinnarcupen, Supercupen, Charity Shield och FA-cupen. Vialli är faktiskt Chelseas mest framgångsrika manager någonsin! Man kan tycka att det är konstigt att di Santi redan fått ett sådant statusnummer i klubben. Franco gjorde dock sju mål på åtta matcher efter inträdet i reservlaget i början av år 2008. Han har gjorde dessutom mål i de två inledande matcherna under försäsongsturnén i Kina.

Även Scott Sinclair har fått chansen att kämpa om speltid i årets PL. Han har tidigare varit utlånad till både Charlton och Crystal Palace (där han gjorde två mål på åtta matcher). I Chelsea gjorde han faktiskt sin debut i Ligacupen redan som 17-åring. Förra året fortsatte inskolningen i Chelsea med två matcher i FA-cupen och tre matcher i Ligacupen (1 mål). Med tanke på att Chelsea i år gjort sig av med Shevchenko, att Drogba dragits med skadebekymmer och att Anelka tydligen inte kan göra mål finns stora  chanser för unge Scott att få speltid.

Värre ser det ut för den tredje junioren – Rhys Taylor. Med Cech, Cudicini och Hilario före sig i hackordningen ser det mörkt ut på speltidsfronten för unge Rhys. Han är dock mest med för att se och lära. En sjuttonåring har nog ändå inte så stora förhoppningar på att få speltid i en klubb som inte bara har målsättningen att bli bäst i England utan också att bli bäst i Europa.

Till ett gäng från Abu Dhabi.

Deras mål är att City ska vara topp 4. I år.

Skön snubbe!

Läs bara här

Ek har tittat in i spåkulan och ser en rolig säsong med en del anmärkningsvärda överraskningar där Arsenal märks bland de negativa och Newcastle bland de positiva.

1. Chelsea
Bästa truppen, bästa spetsen, bästa tränaren. Solklar vinnare.

2. Liverpool
Keane/Torres kommer bli årets målfarligaste anfallspar. Med Gerrard som ständig matchavgörare och en pålitlig defensiv räcker det till en andraplats.

3. Man U
Inledningen utan Ronaldo kommer kännas av. Viss missämja i truppen. Sur-Berbatovs ankomst kommer att påverka negativt.

4. Spurs
Dålig start och fortfarande lite svagt bakåt för att kunna fightas på riktigt. Med PL’s roligaste anfallsfotboll tror jag ändå att de kniper en fjärdeplats.

5. Newcastle
Keegan har utan några större nyförvärv fått igång laget. Gutierrez årets överraskning.

6. Arsenal
Sämsta säsongen på länge. Wenger har målat in sig i ett hörn. En skada på Fabregas gör att Arsenal kommer gå åt skogen när det gäller.

7. Man City
Ungt, spännande och med ett fröjdigt spel. Comebacken av en pånyttfödd SWP kommer addera det lilla extra som gör att man är med och slåss.

8. Aston Villa
Ser onekligen bra ut men saknar bredden.

9. Everton
Saknar också bredd. Kan dock hamna högre om unga spelare gör stora överraskande kliv framåt.

10. Boro
Kommer göra det svårt för de bra lagen men kommer ha det svårt att leverera fullt ut mot sämre lag. Typiskt mittenlag.

11. Portsmouth
Ser bra ut framåt men tunnare ut bakåt.

12. Sunderland
Bra värvningar är gjorda och Sunderland befäster sig som ett PL-lag för kommande år.

13. West Ham
Ashton är den enkla anledningen till att Hammers klarar en 13:e plats. Dock ingen möjlighet till högre placering.

14. Wigan
Hyfsad trupp faktiskt. Saknar riktig spets. Kommer spela jämt de flesta matcherna. Flest oavgjorda matcher i PL.

15. Fulham
Fulham får det kärvt, men kommer tacka Bullard för att de klarar sig kvar.

16. Hull
Kommer överraska med att hänga kvar i PL. Windass vilar sig i form under hösten och gör sedan ett par riktigt viktiga mål sista omgångarna.

17. Blackburn
Årets flopp. Något säger mig att Friedel var för viktig för laget. Robinsons osäkerhet håller på att kosta dem nedflyttning.

18. Bolton
Elmander liten ljuspunkt i ett mörkt Bolton. Det blir tyvärr nedflyttning. Kanske kan ett 3-månaders kontrakt till Jay-Jay i slutet av säsongen rädda dem kvar.

19. Stoke
Njae. Det går inte.

20. WBA
Sorry, inte en chans.
 
Årets skyttekung: Fernando Torres

Får kicken först: Paul Ince

Årets floppvärvning: Peter Crouch

Borg hoppas på de här två grupperna i CL…

Chelsea

Juventus

Marseille

Atletico de Madrid

Barcelona

Bayern München

Bordeaux

Fiorentina

Nominerade som Årets spelare 2007. Min röst faller givetvis på Almunia.

Manchester U:

Cristiano Ronaldo,

Wayne Rooney,

Edwin van der Sar,

Rio Ferdinand,

Nemajna Vidic,

Paul  Scholes.                              
                                        
Chelsea:

Petr Cech,

John Terry,

Michael Essen,

Frank Lampard,

Didier Drogba

Liverpool:

Pepe Reina,

Jamie Carragher,

Steven Gerrard,

Fernando Torres                                
                                        
Arsenal:

Manuel Almunia,

Cesc Fabregas

Barcelona:

Carles Puyol,

Lionel Messi

Schalke 04:

Manuel Neuer

And the winner is…:

1 Chelsea

Jag har en obehaglig känsla att Chelsea sopar hem ligan tämligen enkelt i år. Det finns jävligt mycket kvalitet i truppen och de tappar inte Drogba/Essien/Mikel/Kalou till afrikanska mästerskapen. Drogbas skada stör, men ger samtidigt Anelka chansen att spela på rätt position

2 Man U
Sjukt stark trupp men det är jäkligt svårt att ta tre raka ligatitlar. Att Ronaldo inleder säsongen skadad är förstås ett ordentligt avbräck och allt tjafs kring just Ronaldo har knappast haft positiv effekt. Man U behöver förstärka anfallet med ytterligare ett namn för att bli mindre känsliga för skador (ännu oklart om Manucho får arbetstillstånd). Räcker inte hela vägen i år men lyckas förmodligen knipa andraplatsen.

3 Liverpool
Behöver aningen mer spets för att kunna utmana Chelsea/Man U. Jag gillar värvningen av Keane men den räcker inte. Vore kanon för Pool om de till slut lyckas köpa Barry men om det innebär att de säljer Alonso har de inte vunnit mycket. 

4 Arsenal
Svårbedömda men fruktansvärt spännande. Jag hopas mycket på Nasri (sommarens mest intressanta värvning alla kategorier) och Walcott men defensivt ser det lite tunnt ut och Bendtner har en del att bevisa. Wenger skulle ha varit o-Wengersk och värvat Marco Senna.

—————————————————————————————–
Två som vill utmana
—————————————————————————————–

5 Aston Villa
Detta är Aston Villa med Barry i laget. Utan honom tappar de någon placering. Aston Villa känns som det smartaste av lagen bakom topp 4 och kan eventuellt utmana om fjärdeplatsen. I Agbonlahor och Young har de två av ligans intressantaste spelare och Friedel kan tillföra ytterligare stabilitet bakåt. Viss varning för att truppen är tunn. De skulle behöva få in kanske två spelare till (inte nödvändigtvis starters) annars blir eventuella skador kostsamma. 

6 Spurs
Roliga värvningar men mina förväntningar på Modric/Dos Santos är inte skyhöga första pl-året. Bentley tror jag kommer vara grym! Tungt för Spurs att tappa Keane och om Berba försvinner blir det riktigt jävligt. Sen har vi ju det där med mittförsvaret som inte känns helt klockrent när Woodgate/King är skadade. Och varför i h-vete har de inte förstärkt med en ordentlig deffmitt?Det blir ingen placering bland de fyra för Tottenham i år men säkert en och annan grym försetällning på WHL.

——————————————————————————————–
Mittengäng
——————————————————————————————–

7 West Ham
Jag har fått en bra känsla för West Ham i år. Ashton kan göra 20 mål om han går ner ett par kilo och spännande fransmannen Faubert är äntligen skadefri. Bättre än sjua blir de inte.

8 Newcastle
Verkar som att kung Kev fått ordning på Newcastle. Jag tror mycket på spindelmannen, och Coloccini kanske kan styra upp det ibland löjligt taffliga försvarsspelet. Utan ytterligare värvningar kommer skatorna dock inte högre upp än som bäst sjua (vilket vore med beröm godkänt)

9 Portsmouth
De borde placera sig bättre än så här men något säger mig att det kommer gå trögt för Portsmouth i år. Muntari är en tung förlust och Sol Campbell har gått och blivit lite för gammal.

10 Blackburn
Svårbedömda. Truppen ser väl halvbra ut och de får svårt att ersätta Bentley. Har ändå en bra känsla – delvis baserad på premiären mot Everton – och jag tror Blackburn blir roliga att se i år.

11 Everton
Jag gissar på Everton som årets flopp. Skulle behövt förstärka med två-tre man men inget har hänt. Lyckas de komma topp 6 har Moyes verkligen lyckats med ett underverk.

——————————————————————————————
Mittengäng utan potential att överraska
——————————————————————————————
12 Boro
De brukar ju hamna här nånstans. Vissa intressanta spelare i truppen men inte tillräckligt för att de ska ta klivet upp på övre halvan.

13 Sunderland
Keane har gjort de förstärkningar som krävs för att slippa oroa sig för nedflyttning. Tror inte det räcker längre än en plats i lägre mittenskiktet. Prica gör klokt i att försvinna innnan fönstret stängs. Det blir inte ens bänken annars.

14 Bolton
Får slita för att klara sig kvar och gör det tack vare att nykomlingarna är så svaga. Elmander kommer jobba stenhårt varje match och landar på 13-14 mål. Frågan är om det räcker för att få lämna.

15 Man City
Kvalitet i truppen men kaos vid sidan av. Hughes får det tufft.
——————————————————————–
Lagen som riskerar åka ur
——————————————————————–

16 Fulham

17 WBA

—————————————–

18 Wigan – trodde de skulle ryka redan förra säsongen. Nu är det nog dags

————————————————————————————-
chanslösa
————————————————————————————-

19 Stoke
Tyvärr.

20 Hull
Visst hoppas man på Hull men det finns inte en chans att de fixar kontraktet

Årets skyttekung: Dean Ashton

Får kicken först: Stokes Tony Pullis

Årets floppvärvning: Jo